Det hela började redan i fredags. Jag jobbade som vanligt och det var dags för oss på Kolportage att gå hem. Vi hade verkligen haft en helt underbar dag på jobbet! Alla var lyckliga, alla skrattade och log. Hela avdelningen log.. Vi på kolportage bakade en marängsviss till hela avdelningen och alla gillade det!
Men efter det var det dags för mig, U och R att gå hem! Vi gick igenom Globen en snabbis och köpte nagelack och U skulle köpa en hårspray till sin pojkvän. Hela jag pirrade av lycka och vi skrattade hela vägen till tunnelbanan. Men alla skildes åt där. R åkte åt sitt håll, U tåg tvärbanan och jag åkte mot Hässelby.
Jag satte på mig lurarna och åkte hem, somnade till lite på tunnelbanan men kunde inte glömma att jag var så exhalterad. För nu skulle jag ju faktiskt boka frisörtid så att jag kunde få tillbaka mitt bruna hår! Jag hade bestämt mig (har det än) att nu ska det svarta bort. Nu ska jag få mitt bruna hår tillbaka.
Jag kommer till Brommaplan och åker ut till Ekerö, där traskar jag iväg till frisören och ställer mig utanför och väntar på mami. Det tar ett litet tag, men mobilberoende som jag är så ringer jag till mami för att kolla vart hon är. Hon säger att hon är påväg.. Jag lägger på och vänder mig om för att se mig lite omkring.
Det är då jag ser det.. Där kommer M gående mot mig.. Det här är inte sant tänker jag. Det är min M! Tankarna virvlar i mitt huvud, men han ska ju inte va här den här helgen? Han skulle ju va med sina vänner? Men han är ju här? Han är verkligen här! Jag blir helt stum och kan inte annat än fråga honom "Är du här?!". Fjärilarna börjar med en gång att flaxa i min mage och den där lyckan kommer tillbaka, men dubbelt så mycket! Han var verkligen där! Min M var där, han var hos mig!
Jag måste säga att gårdagens natt kommer att bli oförglömlig. Vi låg och pratade ända in till fyra på natten och bara skrattade och visade lite kärlek till varandra. Gosh vad jag gillade det. Där låg vi, det var bara vi. Vi mot världen. Solen gick upp och vi låg där och pratade om allt. Ett avsked närmade sig allt mer, och jag ville verkligen inte stänga ögonen för att somna den kvällen.
Nej, jag ville prata med honom, jag ville se på honom när han sov. Han är den som har lyft upp mig från min djupa svaka och han får mig verkligen att må perfekt! Han är magisk.. Han är allt.. Snart firar vi sex månader och det känns som om det var igår jag träffade M för första gången där på stationen. Tänk att det blev såhär. Tänk att allt vart så otroligt perfekt!
18/3 2007 är det datum då jag träffade min andra halva. Det var då det vart vi.
Det var då det vart vi mot världen.
Det var då det vart vi mot världen.
1 kommentar:
Hej allesammans, det här är ingen annan än R som kommenterat på Aimees solstrålande blogg. Som hon skrev så lämnade Jag, hon och U kontoret med leenden på våra läppar. Vad hon glömde nämna var det härliga, underbara tillstånd av illamående och självmordstankar som infinner sig hos personer som just ätit tillräckligt mycket maränger, glass, grädde, kola, chocklad och bananer för att försörja en större u-lands by i tre år. Så när jag nu, som ensam kille i denna trio, gick ner för shopping gatan i globen, så kommer ju U och Aimee på att, visst fan, vi måste ha smink. Jag gillar inte att ha fördomar, men det e lite svårt när jag hänger omkring med så stereotypa vänner. Som en annan kompis som är bög. Han röker med ciggaretten mellan lång och pekfingret, sitter med benen i kors och använder ett vokabulär där ord som "nämen" "asså" och "typ" är vanligt förekommande, ofta i följd. Men för att avsluta historien: Vi begav in i affären Kicks, en sminkaffär. Där inne skapades en effekt hos mig som närmast kan jämföras med att ge en gravt diabetisk person sockervadd dränkt i sylt. Det blev helt enkelt för mycket!! Jag vill inte deprimera någon med detta inlägg, jag vill bara berätta sanningen sedd ut ett annat perspektiv. Hoppas ingen mistycker. Vänliga Hälsningar R
Skicka en kommentar