Koppla hunden!

Åh, jag gillar det verkligen inte. Jag ryser fortfarande efter gårdagen. Det var något som verkligen satte skräck i mig, och första gången det händer dessutom.

Igår så var jag, mami och M och firade mamis kompis. Vi åt lite tårta, kollade runt på L's gård och träffade alla möjliga djur. Det fanns en söt liten kanin som var jätte tam och vi matade den med lite goda klöver. Den vart jätte glad! Dock var inte M lika intresserad av alla djur som jag var..

Men vi bestämde oss för att ta en prommenad ner till Bromma Gård för att kanske ta oss ett dopp.. Så vi börjar prommenera ganska långt, och när vi kommer till en vägkorsning, där tar vi vänster efter mycket om och men. Vi prommenerar in i en skog, lite sådär småmysig, nästan som en djungel. "En svensk djungel" kallade M det.


Vi ser att vi börjar närma oss en gammal kontainer och lite längre ner på vägen finns det grävmaskiner. Vi vet ju knappt någonting om Bromma Gård så vi prommenerar lite till. Då dyker en stor hund upp (med stor menar jag att den var upp i midjehöjd på M som är 1,80) och börjar skälla mot oss. Jag stannar till och vill vända om med en gång. Jag är helt skräckslagen redan då.. Jag har en sådan respekt för hundar och vet att det inte är något man tjafsar med..

Så vi vänder om och börjar gå iväg. Hunden skäller allt mer, och när jag vänder mig om då har hunden börjat springa mot oss. Men den stannar.. Och jag blir allt räddare.. M säger att det nog inte är så farligt. Men jag skakar nästan av rädsla och fortsätter gå men tittar nervöst över axeln hela tiden. Jag vill veta vart jag har hunden..

Då börjar någon vissla på hunden och den hunden är inom kontroll.. Jag är helt skärrad.. M tar det inte så farligt som jag utan försöker göra mig lite gladare. Vi traskar upp till vägskälet och betämmer oss för att testa den enda vägen som går att gå sedan. Solen skiner och humöret har lättat upp lite.


Vi hör hundar skälla men antar att det inte är någon fara. När vi kommit ner för den lilla backen så börjar en hund (betydligt mindre än den tidigare) springa över hästhagarna mot vägen vi går på. "Det där ser iaf ut som en snäll hund!" säger M och vi går vidare. Vi går förbi hunden som har stannat på andra sidan diket bredvid oss..


Men då vi passerar den så hoppar den över diket och börjar skälla på oss. Den följer efter oss med två meters avstånd och skäller och morrar hela tiden.. Jag blir återigen rädd och ser mig hela tiden över axeln för att veta vart jag har hunden. Jag är så rädd att den bara ska bita mig i vaderna när jag går där.. Så den går efter oss tills vi kommer till två stora grindstolpar, där bakom ligger ju Bromma gård..

Då börjar hunden morra allt mer och jag är nära på att börja gråta för att jag är så rädd.. Hundar är ju så oförutsägbara.. Hunden går runt oss, visar tänderna och skäller.. Så går den igenom grindstolparna och ställer sig där. Vi vänder om och börjar gå och då försvinner hunden ner mot Bromma Gård. Jag är så rädd så att jag skakar men försöker att inte tänka på det.. M säger hela tiden att vi hade kunnat sparka ihjäl den om den hade attackerat.. Han är söt när han försöker lugna mig.

När vi är påväg upp för den där lilla backen hör jag en hund skälla och jag vänder mig om. Då ser jag den lilla hunden komma rusande på vägen vi precis har gått på, upp mot oss. Jag får panik och vill börja springa, men det är något jag vet; att man inte ska springa när man blir jagad av en hund. Jag försöker behålla lugnet och går så fort jag kan..

Hunden håller sig en meter ifrån oss och skäller och morrar.. Men när vi kommer upp till vägskälet så vänder den om och springer iväg mot stallet bredvid.. Jag var fortfarande jätte rädd då och när vi kom tillbaka till L och mami så fick vi veta att den första stora hunden var en Dobberman. Det var jag glad över att jag inte visste innan..

Hela tiden när vi gick vid hundarna tittade jag mig om efter träd att klättra upp i om hunden skulle gå till attack. Jag var så rädd och det var första gången jag varit med om att en hund är aggresiv mot mig..

Men vi fick sällskap av kattungen Lillan som busade och kelade med oss, vilket gjorde mig glad. Alla katter och M gör mig glad!

Så snälla hundägare; KOPPLA HUNDEN!